Läser i Expressens Sex & Kärlek-spalt om en man som skäms för sin särbo som går upp i vikt. Artikeln kan läsas i sin helhet här. I korthet går det ut på att mannen som skrivit in ser sin särbo som sin drömkvinna, men söker ändå efter alternativa, bättre, flickvänner eftersom han skäms för henne när de går ut tillsammans.
Liksom, OK, folk är svin. Han är tydligen ytlig och tycker att det är viktigare att hans flickvän ser bra ut än är bra. Det är inte förvånande, även om det är dumt. Det som förvånar mig är Janouchs svar. Hennes lösning är att de ska banta — tillsammans! Och att snubben ska ta upp det försiktigt, för att det här med vikt kan vara ett känsligt ämne.
Det är för mig fullkomligt obegripligt att Janouch inte problematiserar snubbens inställning till sin särbos vikt. Hur kan hon inte ens beröra det i sitt svar? Ska hans ytliga, äckliga människosyn få stå oemotsagd? Han är inte rädd för sin särbos hälsa. Han är inte rädd att särbon mår dåligt och tröstäter. Han SKÄMS för att bli sedd med någon som är fet.
Jag kan hjälpa dig, Janouch. Så här borde du ha svarat.
”Du är dum i huvudet. Om din första reaktion kring att din flickvän går upp i vikt är att skämmas och inte att fråga henne hur hon mår är du dum i huvudet. Om du hellre skriver till mig än att prata med henne är du dum i huvudet. Om du hellre letar andra flickvänner att ha än den du säger är din drömkvinna, för att din drömkvinna är fet, är du dum i huvudet. Om du hellre dumpar henne än att utmana dina föreställningar om vad som är hög status eller vackert, är du dum i huvudet. I korthet: Du är dum i huvudet.”
Förihelvete. Vikt är bara yta. Yta spelar inte roll. Alla blir ändå fula när de blir gamla.
